Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höstbref från Sandhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<chapter name="Höstbref från Sandhamn">
</img> »Hösten är kommen!» den ruskiga, tråkiga, kalla, snuskiga och blåsiga hösten. Lycklig den, som kan sitta inom fyra väggar med en kudde bakom ryggen och klädd i ullstrumpor! <poem> Hösten är kommen och vindarna gno, Mamsellerna Ægir ha alls ingen ro; Storståtliga jungfrur, fastän, som I sen, De oppnästa äro hvarendaste en. Neptunus om hösten ej vet hvad han vill; Kanhända mot rusket att gikten tar till, Då tåla hans order ej minsta uppskof, Ty då blir ett väsen i hela hans hof. Najaderna jagas hvaren i sin stad. Kanhända ni aldrig har sett en najad: Till skapelsen är hon en underlig tös. Som dalkulla opptill, men bak som en gös. <tab>Neptun med åran <tab>Och treudden på, <tab>I vredesmod slår han <tab>Tritonerna små. <tab>Sirenerna sjunga <tab>Med däjelig mund <tab>Och locka de unga <tab>Matroser på grund. Nu tumlas det om i ett vildt raseri Och gormas, att öronen knappast stå bi. Och ingen bit bättre än hela dess svit Är roddarmadamen fru Amfitrit. </poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
