Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månskensidyll vid hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den stolta fyrbåk tändt sin lykta re’n,
Och vid dess sken
Man faller lätt på gamla Gluntens tankar:
Att jordens ljus och lampor i en bundt
Är bara strunt
Mot en af himlens hemmastöpta dankar.
Der borta, ack, hvad rör sig: Hvilken syn
Vid skogens bryn!
Det hafsfrun är kanske som sjelf sig närmar.
Hon nalkas! Ack, det kunde jag väl tro:
Det var en ko,
Som slickar månsken och idylliskt svärmar.
Hur fridfullt slumra icke haf och land
Vid månens brand!
Och sjelf jag drömmer, att på detta viset,
Med samma lugn och stilla välbehag
Som kon och jag,
Gick söta mor och far i paradiset.
Men hafvets vind är ej det minsta slägt
Med Edens flägt:
Förlåt, jag varnar lilla frun för vådan!
God natt, och dröm om mig, om hon så vill,
Och helsa till
Sin lilla gubbe, om hon har en sådan!
God natt, o måne! Menskans barndomsvän
Är sömnen än;
Lycksalig du, som ingen sömn behöfver!
Låt goda andar vaka som i qväll
Kring våra tjäll
Och lys som nu din frid alltjemt deröfver!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
