Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till lands och sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På skepparn lita vi som pi en kabel,
Och tryggt förtro vi honom vår transport.
Dessutom ega vi en rask besättning,
Förträfflig styrman, präktig mat-inrättning.
Hvad fattas oss då mera? Ingenting!
Små söta vågor gå bredvid och buga.
Ej finns en molntapp hela himlen kring
Så stor att man kan sätta dit en fluga;
Och balsamluften ifrån skogens ring
Vi som en sherry-kobbel i oss suga.
I Mälarns spegel solens öga ser:
Jag vet ej någon, som sig speglar mer.
Hvad solen ändå har för en förmåga
Att hålla ut, fast hon i sekler brann!
Och utan fråga är det utan fråga,
Att hon från början varit likadan.
Om jag så der beständigt skulle låga,
Så gick det visst i längden aldrig an;
Men det är solklart, ty I veta skolen,
Att det dock skilnad är på mig och solen.
Den glada Mälarn bar oss vänligt fram
På lätta vågor, glänsande och gula.
Det också varit både synd och skam,
Om Eol visat några miner fula.
Vi stodo alla såsom fromma lam,
Och hörde vindarna behagligt kula
Och åto helsan nästan som med sked
I vårens luft på Mälarns segelled.
Hvad helsan är för en gudomlig gåfva:
Ej något finns mer helsosamt än den.
Hon ovärderlig är, då man skall sofva
Och likaså, då man skall upp igen.
Om blott mer stadighet hon kunde lofva
Och trifvas hos oss som en trofast vän!
Men hon är journalier: i ögonblicket
Får hon en fnurr och lemnar oss i sticket.
Men här ombord jag ingen hör, som klagar,
Och ingen heller tycks ha’ något skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
