- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
375

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårds-bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En skall till Holland och kumminost packa,
En till Havanna och hemta farin,
En skall med stångjern till Albions bracka,
En, gudskelof, till Rouen efter vin.
                En skall till Skotland
                I stenkolsaffär,
                En skall till Gotland
                Och lägga sig der.
En till Arabiens kuster skall flacka,
En skall för vintern gå hem till Stettin.


illustration placeholder


Vinden har mojnat. Det blir lif och
rörelse bland fartygen. Lotsflaggan hissas på
förtoppen. Kettingar skramla. Ankaret kryper
upp under bogen. Märsseglet sträcker på sig.
Flaggan svajar under gaffeln. Lotspojkarna
kasta loss undan för undan. Fartygen
försvinna mer och mer, tilldess de slutligen se
ut som flugor på horisontskynket. Ännu
några minuter — och herrligheten är förbi.

*



För några dagar sedan firades här ett
lotsbröllop af det större slaget. På det du ej
må onödigtvis göra dig några oriktiga
föreställningar om ett lotsbröllop härute, så vill
jag bibringa dig några rediga begrepp i
berörda hänseende.

En liten snäll och förmögen lotsgubbe
gifte bort sin fosterdotter med en ung, hygglig
lots. Hör på nu, hvad jag säger. Samlingen
var talrik, inemot tvåhundra personer »med
qvinnor och barn». Brudskaran, som i hemmet
hemtade bruden, tågade upp till en för
tillfället upplåten större lokal, under kanonskott
och musik af dragspel och fioler, utstofferade
med rosenfärgade sidenband. Salen, der vigseln
förrättades, var bländande upplyst af
stearinljus, oberäknadt de ljuslågor i trearmiga stakar,
hvarmed marskalkarna instakade och under
vigseln temligen närgånget bestrålade
brudparet.

Bruden var klädd i svart siden med
blombuketter utefter kjolen, från axeln till
fotabjellet, krans och krona af myrten samt en
hvit slöja, som sopade golfvet.
Brudgummen bar svart bonjour och hjertbukett.
Brudtärnorna, hvita, mjuka, smidiga som unga
måsar — men dunfria.

Jag var icke med och klädde bruden,
men jag vet att silfverpluringar inlades i hennes
skor, som bruket här kräfver, äfvensom att
bruden sjelf, innan brudskaran satte sig i gång,
inpraktiserade silfverslantar i fiolerna. Att hafva
penningar i brudskorna lärer vara ett
tillförlitligt medel att i äkta ståndet få dansa på
rosor alltigenom. Att lägga dem i
spelmansinstrumenterna måtte innebära lycka i
äktenskapets hasardspel, så vida det ej helt enkelt
betyder en blifvande god klang i de så kallade
äktenskapsfiolerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free