- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
376

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårds-bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder


Sedan vigseln var förrättad och
lyckönskningarna och slägtpussarna voro öfverstökade,
bragtars kaffe med ty åtföljande alla
formmöjliga stockholmska sockerbagarekrumilurer.
Der ofvan på kom den för manfolket
oumbärliga, konjaksdoftande kaffehalfvan, som äfven
kallas gloria mundi, hvarefter dansen började
och fortsattes med lif och anda till klockan
ett på natten, då de äldre aftågade till en
annan lokal, der bröllopsbordet var dukadt.
Ungdomen, som under tiden fortsatte dansen,
fick sedan utgöra andra backlaget och
undfägnades i samma lokal under en vida högre
och ungdomsmessigare munterhet.

Bordet var storartadt försedt med Guds
gåfvor. Der fattades icke en gång
krokanformiga tårtor. Allt var fullkomligt
herrskapsmessigt och sjelfva aptiten gaf ingalunda någon
herrskapsaptit efter.

Då måltiden var vederbörligen slutad,
återtogs dansen, som sedan fortgick eller
forthoppade till klockan fem på morgonen, då
balen afblåstes, sedan man på öfligt sätt
dansat kronan af bruden.

Att ett väldigt toddybord var anordnadt
i ett särskildt rum och som efter
tedrickningen flitigt anlitades, under det damerna mellan
danserna serverades med vin och allehanda
bakverk, behöfver jag knappast säga dig. Nemo
sallat sobrius.


Hvad som i början af dansen gjorde
litet uppseende var, att tvenne inbjudna
sjökaptener trädde dansen under njutande af
blossande cigarrer, hvilket nya mod lotsarna,
Troende att det möjligen var brukligt i
Portugal, Spanien eller Storbritannien, men
antydande att de här icke ville hafva ett så
infernaliskt mod infördt på sina dansnöjen, allra
minst vid bröllopstillfällen, på höfligt sätt bådo
Neptunisönerna bortlägga, på samma gång de
underrättade dem om det allmänna ogillandet
af deras stinkande och eldsprutande
rökelsetraktering.

»Der har ni penndrag få, men sanna,
En sjögast, en djerf, så fan förbanna!
En äkta krabat på Guds försyn.»


Neptunisönerna sväljde lotspillerna och
afstodo från rökningen.

Presten, som var tillkallad för att
förrätta vigseln, lyckades icke göra något godt
intryck på församlingen. Han var nykommen
till orten och ville göra sin person gällande,
men tog miste om sättet — och blef löjlig.

Vid kaffets servering ansåg han sig på
något sätt mankerad, kanske i det hänseendet
att han icke bjöds först. Allt nog, han tog
sin hatt, gick på härvarande
nykterhetsvärdshus och intog sitt kaffe; kom sedan tillbaka
och berättade för fruntimmerna, att det
smakat honom särdeles väl. Roligt såg det äfven
ut, att han hela aftonen, under det dansen
pågick som allra lifligast, sysselsatte sig med
ett envist studerande i bibeln. Om det var
texten eller illustrationerna deri, som upptogo
hans oaflåtliga uppmärksamhet, kunde icke
utrönas. Ett lika underligt beteende visade
han under hela bröllopshögtiden; men med
dessa sorgliga ämnen vill jag nu icke vidare
sysselsätta mig. Han störde emellertid ganska
betydligt dagens glädje och trefnad, och jag
instämmer i hvad en gammal lots säger:
»Gud ske lof, att han bor på en annan ö!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:09:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/esesaovi/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free