- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
397

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En restur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

heller; och Talis har gjort det begripligt äfven
för oss på sitt mästerliga sätt:

»Ty likt ett luftstreck, der det ej fins is,
De voro idel vår och sol tillika.
De kunde af en ljungeld möjligtvis
Till aska smulas, men ej vegetera —
De hade dertill alltför lite lera.»


De älskande stego i land vid Norsholm,
der tvenne äldre fruntimmer väntade dem med
vagn. Och hvem vet om icke en delikat
middag stod för dem i beredskap

»I någon vänlig dal, der friden
Emellan bergen bosatt sig.»


illustration placeholder
Torget i Grenna.


]ag gjorde intressanta
bekantskaper under färden
på den onekligt vackra
kanalen. Puback, cigarrer
och snus äro förträffliga
förbindningsmedel
menniskor emellan. Jag talar
nu om manfolk, ty
fruntimmerna behöfva ej dessa
konstmedel, emedan de
såsom utgörande det täcka
könet äro älskvärda och
tilldragande ändå,
hvaremot det otäcka könet ser
sig nödsakadt att med
dessa yttre trollmedel göra sig förbundna och
så angenäma som möjligt.

Bergs slussar, Vreta kloster, Motala äro
allom bekanta storheter. Ulfåsa. Borde
anslås åt Hedberg såsom ett slags bröllopsgåfva.
Wadstena. Der intogs fraktgods under några
minuters dröjsmål. Det är ingen lefvande ro
med de välsignade ångbåtarna och deras
odrägliga och hinderliga fraktgods.

Emellertid kom man ut på Wettern igen.
Den var vresig och orolig på morgonqvisten
— men ett vatten »så klart som hennes öga.»
Djupet lär vara outgrundligt. Det påstås,
att lärdt folk med fina luktorganer på sina
ställen af Wettern upptäckt en lukt som
liknar genever. Jag såg flera passagerare,
isynnerhet fruntimmer, hvilka som oftast lutade
sig öfver relingen. I början trodde jag att
de ville kontrollera de lärdes uppgifter
angående genevern, med erfor snart att det var
deras egen uppgift de hade bestyr med, och
som är ganska vanlig bland passagerare under
sjögång. »Jag känner kryddan, sa’ fan om
brännässlan.»


Vädret var emellertid snart öfverståndet,
som det ofta händer i dessa farvatten med
sina snarstickna najader. Sjön saktade sig.
Man styrkte sig med en behöflig frukost, och
snart utstrålade belåtenhetens sken från alla
ansigten.

Vi landade vid Grenna, Per Brahes stad
och Sankt Britas födelsestad, fordom ett
Zigenare-tillhåll, nu ett aktadt samhälle med
säkert mycket godt folk. I en så vacker
natur kunna endast goda menniskor bo. Staden
är inbäddad i den yppersta trädgård, ur hvars
frodiga grönska den tittar upp som en röd
tulpan. Här ville jag dröja, men vår
hederlige och annars hygglige kapten hyste en
motsatt åsigt, hvilken jag fann för min del
stridande mot allt sundt förnuft, då man tog
i betraktande, hvilket vackert ställe man hade
att gå i land på och roa sig. Med en
hastighet, som var otrolig, intog han det fraktgods
som låg på bryggan, och med nöd hunno

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free