Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första vårseglatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ila och kila, min ekbygda båt!
Länge jag legat i land nu och rotat.
Vind är nord-ost, bidevind har jag skotat;
Sträck ej på fockskot, hal an, det gör åt!
Syns der ett berg? Nej, ett isblock, som hittar
Vägen i Östersjöns brusande flod.
Ser ni ej skäl’n, der i lovart han tittar!
Lägg’en på skall’n med det vingade lod!
Tog det? jo pytt!
Hufvut han vred.
Ladda på nytt!
Nu dök han ned.
Våren har ännu ej isarna smält,
Lapptals de komma från Bottniska viken.
Skälarne, ledsna vid fiskarnes riken,
Segla på dem som kaptener så snällt.
Solskenet vänligt de bestarne söfver,
Ungarne leka med mödrarna gladt;
Spräckliga hafs-örnar sväfva deröfver,
Äntra ibland deras våta fregatt.
Skälen han far
Djupt ned till Ran.
Örn sitter qvar
Snopen som fan.
Gossar, pass på! det ser mörkt ut i skyn,
Stormen i seglena ilsknare hviner,
Vågen slår öfver: ös, edra kaniner,
Vräk er i lovart, håll opp emot byn!
Fockskot har sprungit, gör klart till att vända!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
