- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
419

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stycke minne från skolan och gymnasium i Hernösand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder


en lätt väg att bli prest; och om det icke
alltid gick så väl, så gick det åtminstone fort,
hvilket var hufvudsaken. Jag påminner mig
härvidlag hvad professor Törneros i lifstiden
yttrade om bordsbönerna: »Att läsa till bords
är detsamma som att läsa till prest. Man
läser för att så fort som möjligt komma åt
maten.»

Höstterminen började med Oktober, till
hvilken ödesdigra tidpunkt man såg stora lass
med ynglingar inkomma från landet, vanligen
åtföljda af särskildt åkdon för matförrådet,
bestående förnämligast af ostar, fårbogar,
renkött, smör, bröd och dylikt. Deras bostad
var merendels hos någon gammal förståndig
enka eller jungfru, som höll spisning och
mottog till förvaltning det medförda extra
matförrådet eller torrskaffningen. Värdinnorna
höllo ganska god ordning på pysarna, ehuru
det fick lof att ske med en viss diplomatisk
välvilja, för att kunna påräkna att få behålla
förtroendet under en längre tidföljd. Bland
andra var en gammal jungfru vid namn Öberg
särdeles anlitad i denna väg och hade i många
herrans år hållit djekneqvarter, så att hon till
och med genom vana hade reda på
pojkarnas lexor och tillhöll dem att idka sina
studier ordentligt samt kunde sjelf deklinera
både dominus och mensa. Hon hade någon
gång hört ynglingarna, som voro mera
försigkomna i latin, sinsemellan bruka vid något
ombyte af matanrättningarna säga: variatio
delectat
, hvarför hon äfven i sin tur
beledsagade inbärandet af någon ny rätt med sitt
fryntliga: varjachio dialektat.

Skolkamrarna voro mycket enkla och
anspråkslösa, vanligtvis försedda med
limfärgade väggar i grått eller rödt och öfversållade
med fantastiska kimröksprickar, grön
kakelugn med svarfvade fötter, säng, bord och
bokhylla, tvättskål af äkta krukmakareporslin
med tillhörande såpkopp, samt en kista för
kläder och toalettsaker, hvaribland möjligen
någon liten smakbit från mamma var
instucken. Söndagsgarderoben hängde på väggen
under ett lakan. Smorlädersskorna
begagnades såväl helgdagar som i hvardagslag och
meddelade åt det hela en viss zoologisk lukt.

Vid första inträdet i skolan inskrefs man
hos den allvarlige gubben S—bom, som var
rektor i storskolan, en kärngubbe i vetande,
»allvarlig som döden och domen», med nedre
läppen något utskjutande, hvilket gaf honom
ett strängare utseende än hvad han, med sitt
verkligt goda hjertelag, kanske sjelf önskat
att besitta. Respekt hade han emellertid med
sig, och ordning höll han i skolan, så det
pep efter. Han läste i fjerde klassen, biträdd
vissa dagar i veckan af en så kallad
konrektor. Något fusk af pojkarna under rektorns
lästimmar var ej värdt att försöka, helst han
hade för sed att, åtminstone hvad det
geografiska beträffar, uppkalla ynglingarna i
katedern för att låta dem på kartan göra reda
för sitt kunskapsförråd. Mången torde ännu
minnas huru det smakade, då gubben Jonas
någon gång fann sig föranlåten att med ett
visst imponerande målföre säga: »Gå och sätt
dig, du kan ingenting!» Det kändes genom
merg och ben, och man var glad att komma
ur skuggan af hans stora romerska näsa.
Hans son Per Erik hade, trots respekten,
uppsnappat gubbens skrifna och af honom sjelf
gjorda öfversättning af Sallustius, och i all
tvsthet lät han sina vänner få en och annan
behöflig vink huru ett svårare ställe rätteligen
borde förstås, ehuru man, för att ej väcka
misstankar, noga aktade sig att komma fram
med gubbens egna vackra ordställningar.

        Rektorn, som hade sitt hus i närheten
af skolan, bjöd ofta skolungdomen till sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free