Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalaset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppsträckt i frack, lorgnett och hvita handskar,
Redan jag står fullfjädrad till supén.
Ännu en gång jag toaletten granskar,
Sätter min hatt försigtigt på tupén.
Qvällen är mörk, i vinden flägtar kappan,
Kölden är skarp och trottoaren hal.
Redan en mängd af glasskåp står vid trappan,
Full är tamburn med menniskofodral.
Salen är fylld med idel svarta frackar,
Kanske ett par med Wasastjernan på.
Månans kraschan i nästan alla nackar
Blixtrar ibland för ögat då och då.
Lvnnet är trögt, men värden känner smaken,
Priffe, han vet, är sällskapslifvets salt.
Ah, hvilken syn! I innersta gemaken
Punsch och cigarr och spelbord öfver allt!
Damerna qväft och för sig sjelfva sitta;
Väl att man är supé-sirocco-van!
En gör sin flit att på gravyrer titta,
En skär med knif en saftig astrakan.
En sig förtjust vid steroskopet sätter,
En tar en bok och slår den hop igen,
En tar notis om några tjog porträtter:
»Hvem är det här?» — »Jo, det är den och den.»
Känd uti stan som sjelfva elegansen,
Kommer en sprätt, för artighet i rop,
Läspar en stund om sista Innocensen,
Yppar att de haft snufva allihop.
Matta bli snart konversations-försöken,
Nu blir en bön förgäfves ej förspild:
Flygeln slås upp och en välboren fröken
Sätter sig ned och sjunger »Rosens bild».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
