Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda minnen af resor till lands och sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och glada toner nyper
En trast så rask.
Och fram i solen kryper
Harkrank och mask.
Att sola sig i glansen
Tillhör allt kryp.
Nu brunte gaf med svansen
En broms ett nyp.
Förtjust naturens under
Jag ser och hör:
Hur solen berg och lunder
Med guld beströr;
Hur vestanvinden läspar
I björk och ask.
Min körsven bara gäspar
Och hör ej fnask.
Nu lyckan så har fogat
I allsköns ro,
Att vi oss fram ha knogat
Till Ensta — ptrro!
Tänk, hvad oss nu skall smaka
En frukostbit,
Sen vi så här fått skaka
Två mil en suite.
»Ty skamlösare något ej finns än den pockande magen,
Hvilken med tvång om sina behof påminner oss alla,
Äfven den mest nödstälde och mest hemsökte af sorgen.»
— — — —mig bränningen nära förderfvat,
Hvilken mot väldiga klippan mig slog på ett hiskeligt ställe.»
Välkommen, silfverhvita,
Brunögda tös!
Du skall ha tack och heder
För att du nös.
Jam, jam! — Jag gläds och känner
En luft så frisk.
Får jag ej lof att bjuda
En tallrik fisk?
Jag strök dess rygg och smekte
Dess hals, men ack!
Hon klöste mig och fräste
Jam, jam! till tack.
Jag mig att aldrig hata
Har föresatt,
Men det skall satan mata
Gästgifvarns katt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
