Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HL
Våren 1854,
Har grymt är icke krig, förblindade nationer!
Hur är dess början väl, dess fortgång och dess slut! —
Jag ropte, då jag såg hur man drog fram kanoner,
Och hela verlden skrek på kulor och på krut.
Är jorden nu för trång att hon ej mer sig låter
Bebyggas som hon gjort i många Herrans år?
Ack nej! hon är nog stor, om ni blott makar åt er,
Och mången icke stod så bredbent som han står.
Är det väl skick och skäl att slå ihjäl hvarannan
Och fylla vår planet med krigets hemska dån;
Kan ni ej trifvas här, så gå då på en annan,
"Låt jorden gå i fred och knalla er till Mån! i
Der tar ni hvad ni vill, som kan er åtrå reta,
Ty på dess öde klot är godt om land och gull.
Der kan Kossackens häst för ingenting få beta,
Och Turken gratis få sin halfva måne full.
Hvad ni en gång har sagt, ni tycks ej längre minnas:
Den stora freds-idén, hvar tog han vägen han?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
