Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Nkalden
Öfver jorden Skalden går och vankar,
Sänd utaf Apollo-fadren huld,
Och på ryggen han sin lyra kankar,
Tung att bära, ty den är af ”guld”.
Medges, att han är ett litet under,
Häftig, öm och vild till sin natur.
Verlden tror, och det på goda grunder,
Att han är en högst komik NV Reg
Der, som lifvets vilda tummel sorlar,
Tar han plats och finner sig deri.
Stundom vid en liten bäck, som porlar,
Lyss han till naturens poesi.
Skrattar än åt Bacchi vilda yra,
Gråter ömt vid ”Lifvets Romantik”.
Äter paltbröd, samma stund hans lyra
Tar lektion i ”sferernas musik”.
I sin fantasi han kalkulerat,
Att till soln är blott en liten bit,
Klifver öfver molnen ogeneradt
Och går in till månen på visit.
Stundom faller han ur rätta tonen, ,
Skrifver lag för konungar och pack;
Gormar, som han sjelf satt uppå thronen,
Slutar med att borsta sjelf sin frack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
