Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Vi ha sett, hur filosofen sutit
Grå och vis, 1 hemska wulriks-rop.
Mången kind ha vi i dag sett tecknad
Med förskräckelsens och smärtans min.
Mången skönhet ha vi sett förbleknad
Sjösjuk stå på knä i krinolin.
Se! nu ljusna hafs- och himlabrynen,
Sakta tystna bränningar och brått.
Neptun, nyss så grym och grön i synen,
Blidkats af de offer som han fått.
Vågen svallar lätt mot skär och hällar,
Sol och glädje lifva själ och kropp.
Se! der blåna Norrlands skog och fjällar:
Lefve Norrland! klang! och botten opp!
Sundsvall, herrligt till sin belägenhet och märkvärdigt
i sitt” framåtskridande. Ingenting småfnaskigt och för sig
sjelf, utan lif och anda och företagsamhet i stort; icke
för ögonblicket, utan för framtiden. Heder och vördnad!
lycka och framgång! Farväl, farväl!
Natten var herrlig, fartyget gungade på silfvervågor.
Månan sken som en nyklufven Edamer-ost.
Skulle nu krypa till kojs allt lif i den gungande arken.
Damerna redan förut på sömnens vänliga armar
Vyssats af böljornas sång i drömmens förtrollande riken,
Medan vi, skapelsens herrar, på däck med blossande snuggor
Rökte vår länsman till slut och sögo Ostindiska stumpar.
Troligt af bristande rum, man såg en mängd krinoliner,
Större och mindre till vidd, som fullt i gångarna hängde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
