Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Han, liksom jag, blef gvänslöst öfverraskad,
Fast han blef myckot mera godhetsfull.
Ty sedan sta’n i hast var genomtraskad,
Vi stannade till slut vid Vester-tull.
Der bjöds på soxa, som på Berget dukades,
Och som för rimmets skull, jag säger: slukades.
Naturen är mill Hf och min förtjusning:
Hon är gudomlig i hvarenda gest.
Och källans sorl och vestanvindens susning
Ha’ melodier, som jag fattar bäst.
Och humlans sång och lilla vågens krusning
För mig prodika bättre än en prost.
En trast 1 lundens tempelhvalf, som dessa,
Jag hellre hör än allt hvad prester -messa.
Naluron haller inga tal, hon talar.
Och hvad hon talar, är dot kärna i.
Hon pjollrar ej, hon glider och hugsvalar
Och hjelper kränka att helbregda bli”.
Hon öppnar vänligt sina lärosalar,
Fast tanklöst ofta vi dem gå förbi.
Till vän och moder är hon klippt och skuren:
Jag bugar mig och /uippar för naturen.
Ifrån verandan kunde jag ej nog
Betrakta kyrkan och Tessinska tornet.
Och rundt omkring var berg och dal och skog
Med mellanrum för rågen och för kornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
