- Project Runeberg -  Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, af Elias Sehlstedt / Lefnadsteckning /
4

(1861-1876) [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af Arv. Ahnfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

går och gäller för poesi, måste det göra oss godt i sinnet,
att — för att tala med Orvar Odd — umgås med en
sångmö, som har blod i läpparna. Det är i den
Sehlstedtska diktningen någonting nytt, något friskt, något
ur källdjupet porlande, jemte solsken, doftande
ängsblommor och klingande fågelsång.

“Strängarna på hans lyra voro väl icke många“, skref
en författare[1] vid underrättelsen om Sehlstedts död,
“och deras klang var ej så stark, men de voro spunna
af de finaste fibrerna i en känslig själ, de klingade med
lust och fröjd, och tonen trängde vida omkring, ty dess
välljud var lika rent som takten var frisk, och ingen
starkare stämma till ett mäktigare strängaspel fanns, som
kunde öfverrösta sångarens glada visor. Hvem har ej
lett vid dessa visor? Hvem har ej till och med någon
gång försonat sig med en kulen och ruskig höstdag för
de komiska sidor, Sehlstedt förmått afvinna alla med den
samma oundvikligen förbundna mödor och besvärligheter?
Huru väl känner ej skalden den nordiska vinterns och
det svenska hemmets behag! Vi känna igen oss sjelfva
i denna person som förstår njutningen af en slädfart
öfver den knarrande drifvan och isbelagda vågen, som
kan uppskatta trefnaden af en flammande brasa och skämtet
kring en värmande bål. Och vårens och sommarens
ankomst har ingen firat med gladare sinne och
tacksammare hjerta än han. Då ilar hans lätta båt med
svällande segel öfver de blåa vikarna och sunden, då surra
biet och myggan för honom sagan om sin korta
lefnadsfröjd, då trifves skalden så väl i glada menniskors
samqväm “i det gröna“ och målar i bjerta färger de ringa
återstoder af ett njutningsrikt naturlif, hvilka civilisationen
lemnat oss öfriga.“

Sehlstedt är en skriftställare i hvars sällskap vi
trifvas; intet hat eller groll framträder hos honom. Man


[1] I Nya Dagligt Allehanda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:55:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesov/esesovlt/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free