Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af Arv. Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde vara i nummerlotteriet, så ta’ mig sjutton kan
inte jag vara i tullen också! Det har funnits mycket
sångfåglar der!“ — hvarpå han som exempel nämner
Arnoldson och Stenhammar. Man kunde också tala om
Valerius, Afzelius och andra.
Unga Elias öfvergaf alltså Upsala, som han sedan
ej återsåg på många år, och af det vindsrummet han
bebott, fanns då, säger han sjelf, “ej en pinne qvar“. Men
innan han for sin kos, hade han låtit den “poetiske
spindeln“, d. v. s. pennan väfva sina långa eller korta trådar
öfver papperet, och Upsala-Korrespondentens utgifvare,
Emanuel Bruzelius, hade funnit dem vara af det goda slaget och
låtit dem se ljuset i sitt blad. Ett helt dussin poem af
—dt infördes der under loppet af 1832. Det första bland,
dem: “Den moderne krigaren“[1] blef mycket populärt
och de flesta af dessa stycken intogos af författaren i
ett litet, samma år i Stockholm utgifvet dikthäfte:
Norrlandsblommor af —dt[2].; Denna samling börjar med ett (ej
sedan återgifvet) qväde kalladt Pilten, hvarur vi anföra
första versen:
En liten pilt jag fostrar opp,
En hjertans liten en:
Om lif han ger dock föga hopp,
Ty han är späd och klen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
