- Project Runeberg -  Eskimålif /
10

(1891) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Ernst Lundquist With: Otto Sinding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Grönland och eskimåen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

FÖKSTA KAPITLET.

das, att ostgrönländarne ha hundslädar, hvilket på grund
af felande is ej begagnas på den sydliga västkusten.
Betänker man emellertid, huru jämförelsevis hastigt
eskimåerna färdas i sina kvinnobåtar och huru de i äldre tider
flackade upp och ned längs landet, samt att hundar i
alla tider hållits längs hela västkusten, då måste denna
invändning falla.

Eskimåernas nuvarande utbredning på Grönlands
ostkust sträcker sig ända från Smiths sund och till Kap
Farewell. Deras antal i den danska delen af västkusten
är mycket nära 10,000. På ostkusten bo, efter hvad vi veta
från den danska kvinnobåtsexpeditionen under kapten
Holms ledning 1884—1885, eskimåer ända till
Angmagsalik-trakten (på 66° n. br.). Deras antal var hösten 1884
tillsammans 548. Norr därom bodde, efter hvad eskimåerna
berättade kapten Holm, ingen för jämnan, så vidt de
visste. Emellertid företogos ofta resor norrut, möjligen
till den 68:de eller 69:de breddgraden, och ett par år förut
hade två kvinnobåtar rest den vägen, utan att man sedan
hade hört något af dem. Huruvida det norr om den
70:de breddgraden icke lefver eskimåer på ostkusten, är
oafgjordt. Clavering fann, som bekant, år 1823 två
familjer på omkring 74° n. br.; men efter den tiden har man
icke sett någon, och den tyska expedition, som reste längs
denna kust och öfvervintrade där 1869—70, fann endast
hus och andra lämningar, men inga människor, och
antog därför, att de måste vara utdöda. Detta förefaller
mig dock föga sannolikt, ty eskimåerna äro en mycket
seglifvad ras, och att man icke fann dem kan tillskrifvas
andra grunder. De kunna just då ha dragit längre
norr-eller söderut, eller de ha kunnat bo mycket spridt och man
har händelsevis icke råkat stöta på dem; man måste
nämligen påminna sig, hvilka ofantliga sträckor af i hög grad
sönderskuret land det här är fråga om. Enligt min åsikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:56:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eskimalif/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free