Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Till hafs i kajak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
FJÄRDE KAPITLET.
till hafs. Från de andra husen på platsen gå samtidigt
andra kajakmän ut och flera i följe draga de nu i den
tidiga morgonen till hafs. Det är fångst på klappmyts
det i dag gäller, och fångstområdet ligger vid några
bankar två mil ut i öppna hafvet. Det är stilla väder,
hafsytan rullar blank i långa dyningar in mellan holmarna,
en lätt frost ligger ännu mellan öarna öfver sunden, som
de ro fram igenom, och sjöfåglarna, som ligga på
vattenytan, synas dubbelt större. Kajakerna skära stilla
skvalpande fram sida om sida, kajakårorna gå sin jämna gång,
medan männen oafbrutet underhålla sig med hvarandra
och då ocli då brista ut i muntert skratt. Fågelpilarna
kastas på lek än af en, än af en annan, det är för att
öfva ögat och armen. Så kommer en alka i håll för en
af dem, pilen far susande genom luften, fågeln
genomborras, men försöker flaxande att dyka, i nästa ögonblick
gripes pilen af kajakmannen, som kominer farande efter,
och den flaxande fågeln lyftes högt på dess spets; den
ryckes lös, halsen knäckes genom ett kraftigt ryck i
näbben med tänderna, och den stoppas in bak på kajaken.
De lämna snart sunden och holmarna för att sticka
rätt ut i det öppna hafvet.
Efter några timmars rodd äro de ändtligen på
fångstområdet, stora sälhufvud synas öfver vattnet på flera
håll, och man sprider sig för att söka byte.
Boas, en af ortens bästa fångare, hade sett hufvudet
af en stor klappmytshane långt borta och rodde efter
den, men den dök, han ligger och väntar på, att den
skall komma upp. Där! Ett stycke förut visar sig dess
runda, mörka hufvud igen. Han böjer sig ner mot
kajaken, i det han med ljudlösa, försiktiga årtag tvingar
den fram mot sälen, som lugn och obekymrad ligger och
sträcker upp hufvudet och dyker upp och ner på
dyningarna; den har kanhända sett honom, men har tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
