Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Till hafs i kajak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL HAFS I K A JAK.
45
honom för en af sina kamrater och ej tänkt vidare
därpå. Men plötsligt blir den uppmärksam, den fick se en
skymt af årbladet, som rörde sig, och ser nu oafvändt
på honom med sina stora runda ögon. Han håller inne
i samma nu och ligger orörlig, i det kajaken af farten
glider ljudlöst framåt. Den upptäcker intet nytt
misstänkt och försjunker åter i sitt förra lugn. Hufvudet
kastar den bakåt, nosen rakt i vädret, den tycks bada sig
i morgonsolen, som glänser i dess mörka våta skinn.
Emellertid närmar sig kajaken hastigt och ljudlöst; hvarje
gång sälen ser åt det hållet, hejdar Boas sig och rör icke
en muskel, men så snart den åter vänder bort hufvudet,
far han fram som en pil. Han närmar sig, så att han
kommer i håll, gör i ordning harpunen, ser efter, att
harpunremmen på kajakstolen är klar. Han ämnar redan
fatta harpunen för att kasta, då sälen helt stilla
försvinner under vattnet. Den var icke skrämd och skall
följaktligen komma upp igen någonstädes i närheten. Han
ligger därför kvar och väntar. Men det drar ut på tiden,
den kan vara otroligt länge under, en sådan säl, och
ännu längre blir det för den, som väntar på sitt byte.
Men eskimåen har ett beundransvärdt tålamod; utan att
röra annat än hufvudet, som vrider sig åt alla håll för
att speja, ligger han fullständigt orörlig. Ändtligen visar
sälhufvudet sig åter öfver vattnet ett stycke borta på den
andra sidan. Försiktigt vänder lian kajaken, utan att
sälen märker honom, och åter flyger han nu öfver
vattenspegeln emot den. Men plötsligt blir den uppmärksam,
betraktar honom skarpt ett ögonblick och dyker. Han
känner emellertid dess vana, och med full fart susar han
nu bort mot det ställe, där den försvann. Det dröjer ej
heller många ögonblick, förr än den åter sticker upp
hufvudet för att titta. Nu är han i håll, harpunen är
fattad och upplyft, den föres bakåt, riktas, så en kraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
