Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Till hafs i kajak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
FJÄRDE KAPITLET.
de för honom sin lockelse. Hans bästa tankar äro
förknippade med hafvet, det hårda kajaklifvet där ute är
för honom kärnan i tillvaron — och när han måste sitta
hemma, är sinnet icke lätt. Men blir han gammal —
ja, då är sagan slut. Det är alltid vemod öfver
ålderdomen och ingenstädes mer än där. De beskedliga gamla
gubbarne där uppe ha också en gång sett kraft och
ungdom — tider, då de voro sitt lilla samhälles stöd — nu
äro endast minnena af ett lif kvar, och de måste låta
föda sig af andra. Men när de unga komma från hafvet
med sin fångst, arbeta de sig ner till stranden för att ta
emot dem, ja, om det så också bara var jag, stackare, så
voro de glada åt att kunna hjälpa mig i land med
kajaken. Och kommer så kvällen, då kunna de berätta, det
ena efter det andra, som de upplefvat, kommer fram, blir
lif igen och uppeldar de unga till dåd.
Ofta går det vid fångsten farligare till än ofvan är
skildradt. Det är lätt att förstå, att man icke kan kasta
sig bakåt eller till höger från den fastklämda ställningen
i kajaken, som ej tillåter många vridningar. När så en
sårad klappmyts plötsligt angriper en från dessa håll,
behöfs både vighet och sinnesnärvaro för att undkomma
den eller vända kajaken så hastigt, att man lyckas rikta
sitt dödande kast emot den, innan den har fördärfvat en.
Icke bättre är det, när man blir angripen underifrån eller
djuret plötsligt skjuter upp tätt bredvid en; ty det är
blixtsnabbt i sina rörelser och saknar icke mod och
styrka; kommer det väl upp på kajaken och får den
omvältad, är det föga räddning, ofta angriper det
mannen under vattnet eller kastar sig upp på kajakbottnen
och rifver hål i den. I en sådan belägenhet behöfs det
ett icke vanligt herravälde öfver sig själf för att kunna
behålla den nödvändiga kallblodigheten, resa sig på rätt
köl igen och ånyo upptaga kampen med den rasande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
