- Project Runeberg -  Eskimålif /
76

(1891) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Ernst Lundquist With: Otto Sinding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

ÅTTONDE KAPITLET.

Han vill gärna stå på så god fot med sina
medmänniskor som möjligt och undviker därför att stöta dem,
ännu mer att begagna grofva skällsord, till och med när
han lider orätt. Han säger ogärna emot en annan, äfven
när denne berättar något, som han vet icke är sant, sin
invändning kläder han i alla händelser i den mildaste
möjliga form, och det skulle falla sig mycket svårt för
honom att säga rent ut, att den andre talade osanning.
Han omtalar ogärna för andra sådana sanningar, som han
förmodar kunde vara dem obehagliga, han uttrycker sig
då hellre i mera obestämda ordalag, äfver när det är om
så likgiltiga saker som t. ex. väder och vind. Ja, hans
fredlighet går till och med så långt, att om någon stjäl
från honom, hvilket sällan händer, fordrar han i
allmänhet icke det stulna tillbaka, äfven om han vet, hvem som
har tagit det. »Hvar och en, som något begär af dig,
gif honom; och af den, som tager ditt ifrån dig, kräf
det icke igen.» (Luc. 6, 30.)

Följden är, att det sällan eller aldrig förekommer
trätor där uppe. Grönländarne ha icke råd till att kasta
bort tiden med inbördes kif; kampen för att underlägga
sig naturen, denna människans stora uppgift, är där tyngre
än på något annat ställe, och därför har detta lilla folk
enats om att föra den utan onödigt split.

I det hela är grönländaren en lycklig människa, hans
sinne är muntert och sorglöst som det lyckligaste barns.
Om han har en sorg, tar han den möjligen häftigt för
ögonblicket; men den är snart glömd, och då är han lika
strålande och belåten med tillvaron som han brukar.

Detta hans glada lättsinne gör, att han föga tänker
på framtiden; har han tillräckligt med mat för
ögonblicket, är han lycklig och äter så länge det finns något,
om han än sedan måste lida nöd, hvilket tyvärr ofta
händer nu, och det blir allmännare år för år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:56:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eskimalif/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free