Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Karakter och sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ÅTTONDE KAPITLET.
mellan eskimåens karakter och vår, bör man studera
hans samhällsförhållanden.
Det är icke ovanligt att höra den åsikten uttalad,
att clet grönländska samhället är laglöst och oordnadt.
Detta är ett misstag.
Ursprungligen var det tvärtom ovanligt välordnadt.
Det hade sina bruk och sina bestämda regler för
ordningen af hvarje det vidkommande sak, och dessa lefde i
folkets mun och iakttogos nästan alltid; ty det är
otroligt beskedliga människor, hvilket till och med Egede,
som likväl har talat så illa om dem, måste erkänna, när
han t. ex. säger: »Det är att förundra sig öfver, huru
endräktiga de lefva med hvarandra; ty kif och strid, hat
och förföljelse förnimmer man sällan hos dem. Och1
om än någon kan hafva en ond vilja till en annan, så
låter han dock ingenting märka, utan af stor hänsyn för
hvarandra understå de sig icke att offentligt angripa
honom med skällsord eller slagsmål, såsom de icke heller
hafva något slags sätt eller ord att skälla på hvarandra
med.» Detta är, märk väl, sagdt af en präst redan om
hedningarne, som alltså icke kunde ha fått detta fredliga
sinne genom kristendomen.
Så kommo européerna. Utan att känna eller förstå
folket och dess behof, gingo de naturligtvis helst ut ifrån,
att det i grund och botten var i behof af förbättring och
grepo så störande in i hela deras samhällsskick. De sökte
påtvinga dem en alldeles ny prägel, gåfvo dem i ett slag
en helt och hållet ny religion, nedbröto aktningen för de
gamla bruken och traditionerna, naturligtvis utan att
kunna ge dem nya i stället; detta vilda, fritt lefvande
1 »När de ha sett våra liderliga matroser kifvas och slås, hafva
de hållit slikt för att vara omänskligt och sagt: de hålla hvarandra icke
för människor. Desslikes om en af officerarne har slagit sina underlydande,
heter det strax: han behandlar sina medmänniskor som hundar, etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
