Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Karakter och sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKTER OCH SOCIALA FÖRHÅLLANDEN. 85
Det är icke blott för större djur sådana regler gälla,
äfven med vissa fiskar är det samma förhållande; fångas
sålunda en heljeflundra, är det fångarens plikt att ge de
andra kajakmännen, som ligga på fångstplatsen, hvar
sitt stycke af skinnet. Dessutom ger han vanligen, när
han kommer hem, husfolket och grannarne med af djuret.1
Äfven om en grönländare har tillfredsställt de nyss
omtalade lagarna, kan han dock icke alltid behålla den
honom tillkommande delen af sitt eget byte i fred.
Fångar han t. ex. i en tid, då det är fattigdom eller
hungersnöd i orten, anses det för hans plikt antingen att hålla
gille eller att dela ut till de andra husen, som möjligen
lång tid ha måst undvara färskt kött.
Är det god fångst, hålles gille, och man äter så länge
man kan. Blir icke allt uppätet och det finns tillräckligt
äfven i de andra husen, läggas öfverlefvorna upp som
vinterförråd; men kommer svår tid, då anses det för
deras plikt, som ha något, att hjälpa dem, som intet ha,
så länge det finns något att hjälpa med; sedan svälta
de gemensamt, och ibland svälta de ihjäl. Att några
lefva i öfverflöd, medan andra lida nöd, som det ju dag-
1 När flere idka jakt tillsammans, är det också bestämda regler
för, hvem det fångna villebrådet tillhör. Skjuta två eller flere på en
ren, då tillhör djuret den, som träffade det först, äfven om han blott
har sårat det obetydligt. Om regler för säljakten säger Dalager: »Kastar
en grönländare med sina lätta pilar på en sälhund eller något sjödjur
och det icke dör, utan löper bort med pilen, då, i fall en annan
kommer och dödar det med sin pil, tillhör det likväl den förste, men om
han har användt vanlig harpun och linan går sönder och en annan
kommer och träffar, har den förste förlorat sin rätt, men skjuta de
bägge på en gång och bägge harpunerna träffa, delas djuret på
längden med hud och allt. Kasta två på en gång på en fågel, dela de
den tvärs igenom. Hittas en död sälhund med harpunen uti, då, om
ägaren däraf är känd bland de. närvarande, får han sin harpun
tillbaka, men upphittaren behåller sälhunden.» Liknande regler tycks
det också finnas på ostkusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
