Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kvinnans ställning och arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNANS STÄLLNING OCH ARBETE.
97
mer eller mindre tilltalande munnar hennes grannlåt
passerat där uppe i den höga norden, innan den kom att
omhölja hennes svällande barm.
I allmänhet använda grönländskorna mycket sina
tänder vid behandlingen af skinn, än till att sträcka dem,
än till att hålla dem, när de skola skrapas, än till själfva
skrapningen; och det verkar på oss européer litet
öfverraskande t. ex. att se dem lyfta upp ett skinn ur den
stinkande urinbaljan, bita i det med tänderna och sedan
börja skrapa det, töja det o. s. v. — för dem är munnen
en tredje hand. Af denna orsak äro också framtänderna
på gamla käringar där uppe alldeles afnötta och
utslitna. 1
I sitt arbete äro de grönländska kvinnorna mycket
duktiga, och särskildt ha de stor färdighet i att sy. Man
behöfver endast betrakta sömmarna på ett kajakskinn,
en vattenpäls eller en tarmskinnsskjorta för att öfvertyga
sig därom; men ännu mera iögonfallande blir denna deras
färdighet, när man får se de beundransvärda broderier,
hvarmed de pryda sina byxor, kamiker och annat. Dessa
broderier utföras nu på västkusten, där de af européerna
ha fått färger, med små olikfärgade skinnbitar, hvilka
sys tillsammans som ett slags mosaik. De utföras helt
och hållet på fri hand utan tecknadt mönster och röja
1 Till att sy skinnen till kläder och båtar användas senor af säl,
hval eller ren. Senorna beredas icke på annat sätt än genom torkning.
Till att sy vattenpälsar, kajakvantar och ibland också kamiker
användes dessutom strupen af grönlandssäl, ringsäl, klappmyts, små
spräckliga sälar och skärf. De yttre lagren af strupen afflås i friskt tillstånd,
därpå trades den på en därtill afsedd rund käpp, som smörjes med
späck, för att den skall glida lätt på. Stundom skrapas strupen också
med ett musselskal. När den torkat på käppen, är den färdig att
användas i det den på längden skäres i helt smala strimlor. Den tråd
man på detta sätt erhåller har den fördelen, att den icke som
sentråden töjer sig, då den kommer i vatten.
Nansen, Eskimålif. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
