Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Begåfning — Formsinne — Musik — Diktning — Skildringar af infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDRINGAR AF INFÖDDA.
161
var ju också länge jag var borta därifrån, om sommaren
är jag nog ibland ganska länge borta från mitt hem, när
jag är ute på förvärf, men då har jag alltid en kamrat från
min egen boplats med mig, som jag kan göra sällskap med.
Då det började bli riktigt ljust och jag kom bort till
Tuapårssünguit, såg jag båten och tältet där, de hade nyss
stigit upp; då jag lade till vid strandbrädden, gick Peter
ner till mig och drog mig upp på land. Han berättade
mig, att de kokade té, det var ju också mycket kallt, det
blåste en mycket frisk Ameralik-östanvind, vi drucko nu
té och åto, då européerna återsågo mig, blefvo de glada.
Då vi hade ätit, reste vi, då vi kommo till
Kingig-torssup, började Kristiansen och jag le mot hvarandra,
emedan vi nu trodde oss kunna hinna fram till Godthaab
samma dag. Då vi kommo till Uvkusigssaps-näset, gingo
Peter och jag i förväg för att lämna ett bref till ledaren
af expeditionen, som de hade skrifvit till. Då vi närmade
oss Godthaab, förmodade invånarne där, att det var vi,
hvarför de samlade sig. Då vi lade till och de hörde, att
vi voro i närheten, samlade det sig allt fler och fler
människor. Grönländarne längtade mycket efter lapparne, och
då de hörde, att jag hade skjutit en stor ren, blefvo de
helt ifriga, och jag hörde icke annat från dem alla än rop
om att få ett stycke talg.
Då Peter gick upp till sitt hem, följde jag med honom.
Jag afundades honom, att han hade kommit så långt. Där
drucko vi kaffe och gingo sedan ner till föreståndaren,
emedan vi trodde, att vi genast skulle få vår betalning. Strax
därefter hörde vi dem ropa, att lapparne närmade sig (cl. v. s.
syntes från husen), jag gick därefter öfver till Lars
Heil-manns (föreståndarens) hus och drack kaffe hos hans hustru,
jag brukade nämligen, när jag ligger öfver natten i
kolonien, sofva i det huset. Då jag hade druckit kaffe, gick
jag ner tillsammans med alla de andra människorna för
att se dem lägga till vid stranden. Då européerna och
grönländarne samlade sig där nere, var det en stor skara
människor. Småningom kom kvinnobåten, som hade de
resandes gods med sig, och. då de också hade tagit min
ren i båten, gick jag åter ner till stranden för att ta emot
den. Sedan jag hade delat ut en del däraf till grönlän-
Nansen, Eskimålif. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
