Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Begåfning — Formsinne — Musik — Diktning — Skildringar af infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
TRETTONDE KAPITLET.
darne, sålde jag resten fördelaktige. För det kött européerna
hade ätit inne i fjorden, fick jag 5 kronor, för att ha
utfört resan dit in fick jag 20 kronor, för renhufvudet 3
kronor, för renskinnet 4 kronor och 50 öre. Resten fick jag
ungefär 18 kronor för.
Då jag hade fått alla pengarna, tänkte jag starkt på
att köpa mig bössa, det hade länge varit mina önskningars
mål, men jag hade hittills icke haft tillräckligt att köpa
den för. Jag har nog en gammal bössa, 1874 bytte jag
med volontärens (Irmingers, hans, som omkom i kajak)
hagelbössa och fick en äldre bössa för den. Denne
Irminger (han, som omkom i kajak) känna sydgrönländarne
säkerligen; då han omkom, var jag med honom.
Jag fick mig således en bössa och skall nu ge min
gamla till min fosterson, så kan han få öfva sig med den.
Han är 17 år gammal, och för oss, som bo i fjorden, är
det en viktig sak att ha en bössa, både till ren och till säl
och till annat lefvande. Jag låg öfver natten i Godthaab,
men jag var icke riktigt glad, emedan jag af expeditionens
medlemmar ständigt plågades med att jag skulle sälja
skinnet af den ren jag hade skjutit, då jag egentligen helst ville
behålla det själf, ty det var ett vackert, täthårigt skinn,
som det är bra att ligga på om ’vintern, då det är kallt.
Jag fick visserligen i augusti en stor ren, men skinnet af
den var så tunt, att jag icke lät bereda det till kåk (d. v. s.
underlag på britsen). Då de kommo B gånger och bådo
att få köpa det, tyckte jag icke om att säga nej längre och
sålde det sedan. Jag sade då till föreståndaren, att jag
ville köpa en bössa, och fick en utlämnad. Då jag hade
handlat, ville jag resa, emedan jag längtade mycket efter
att komma hem, men nordostvinden tvingade mig att stanna
ännu en natt i kolonien, då jag icke tordes gå förbi
Ka-sigiàngsuit, dels för blåst, dels emedan jag hade så mycket,
som jag skulle ha med mig inuti kajaken. Följande dags
morgon, då jag steg upp, var vädret bättre, och blåsten
hade stillnat af. Jag reste då öfver Kornok till min
boningsplats. »
Det sätt, hvarpå olyckor skildras i dessa berättelser,
är ofta egendomligt. Jag skall här ge ett exempel från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
