- Project Runeberg -  Eskimålif /
178

(1891) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Ernst Lundquist With: Otto Sinding - Tema: Greenland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Religiösa föreställningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

TRETTONDE KAPITLET.

kunde sättas i förbindelse med munnens ande, som hon
ju såg vara borta, måste också kunna tänkas som
naturligt, och så tillerkändes, som t. ex. hos några eskimåer,
människan två själar, skuggan och anden; det samma
torde väl också vara ursprunget till vår åtskilnad mellan
själ och ande, psyke och pneuma.

Naturligt kunde det strax synas för en primitiv
människa att antaga, att själen så väl som kroppen hade
blifvit liflös vid döden, och det finns äfven de, som anse
det; men då de snart i sina drömmar åter sammanträffade
med de döda, så blefvo de ju tvungna till att antaga,
att de ännu lefde, och då de hade sett kropparna
tillintetgöras, måste det vara själarna som lefde. Dessutom
var det ju heller icke onaturligt att dra den slutsatsen,
att liksom själen var stundtals frånvarande under sömn,
feberfantasier o. d., så var den för beständigt frånvarande
i döden.

Sålunda har alltså själens fortsatta lif och partiella
odödlighet helt naturligt måst uppstå, och då förintelse
är någonting föga tilltalande för hvarje lefvande varelse,
så har en sådan odödlighetstanke funnit stark genklang
i det mänskliga sinnet.

Men då de flesta människor äro rädda för döden
och de döde, så tycka de icke om att möta dem som
vålnader, ja, de äro till och med rädda för dem, och då
rädslan är fantasirik, tillskrifva de dem stundom en
öfver-naturlig makt att skada. De anse därför, att det kan
vara så godt att göra sig god vän med dem och
sålunda afhålla dem från att skada, hellre hjälpa en
eller åtminstone skada ens fiender. På det sättet har
en dyrkan af de döda uppstått, som spelar en så stor
roll i de flesta folks religion och som ligger om icke på
botten så åtminstone nära denna i nästan alla religioner
och sålunda äfven hos eskimåerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 16 17:12:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eskimalif/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free