Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Religiösa föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
TRETTONDE KAPITLET.
egendomliga och ologiska sätt blandat sig med en helt
annan och olik, nämligen tron på att de aflidnas själar
kunna ta sin bostad i olika djur, föremål, bärg, o. s. v.
öfver hvilka de göra sig till herrar och från hvilka de
kunna göra utflyker, ja, till och med visa sig för
människorna. Därigenom har uppstått tron på, att det i
hvarje naturföremål bor ett eget väsen, som kallas dess
inua, d. v. s. dess människa eller ägare. Detta ord är
alltså, betecknande nog, det samma som betyder
människa eller eskimå.
Småningom ha dessa tingens inua genom
sammanblandning med de aflidna tillagts mer och mer
öfverna-turlig makt.
Efter den eskimåiska uppfattningen har t. ex. en
sten, ett bärg, en brä, en älf, en insjö sin inua; ja, till
och med luften har en sådan. Det märkvärdiga är dock,
att äfven begrepp kunna ha sin inua, det talas t. ex.
om vissa drifters och lidelsers inua. Detta kan förefalla
öfverraskande hos ett naturfolk, men det är väl knappast
svårt att förklara. När t. ex. en primitiv människa under
stark hunger känner det gnaga invändigt, är det väl
naturligt att tänka sig detta förorsakadt af ett väsen,
som han alltså kallar hungerns eller matlustens inua.
I regeln äro dessa inua osynliga, men när de visa
sig, skall det enligt d:r Rink vara som ett sken eller en
eld, och det är mycket farligt att se dem.
Människan själf, anse grönländarne, består af minst
två delar: kroppen och själen, och dessa äro hvarandra olika.
Själen kan endast ses med ett särskildt sinne, som
finnes lios människor i vissa tillstånd eller med en egen
begåfning, d. v. s. angekokerna. Den visar sig då ha
samma gestalt som kroppen, men är af luftigare
beskaffenhet. Till Hans Egede sade angekokerna, att själarna
voro »helt mjuka att känna på, ja, knappast kunde kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
