Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Religiösa föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
TRETTONDE KAPITLET.
låta det sjunga i folkets öron. I senare fallet bedja de
om mat, hvarför man då säger i Grönland: »tag efter
behag», nämligen af mitt förråd.1
Att spöket icke alltid är farligt, framgår af livad
Niels Egede2 berättar om en gosse vid Godthaab, som,
då han en gång lekte med några andra i närheten af
sin mors graf, plötsligt såg någon stiga upp därur. Han
och de andra togo till benen, men spöket sprang efter,
grep sin son, »höll honom, kysste honom och sade: Var
inte rädd för mig, jag är din mor och älskar dig»’, o. s.
v. Deras sedvänjor vid folks död och begrafning visa,
hvilken fruktan de hade för de döda och särskildt för
deras själar eller vålnader. Som redan är nämndt, iföras
de döende ofta likkläderna, d. v. s. sin bästa dräkt, en
stund före döden, likaså vikas benen ofta ihop, så att
fötterna komma upp under bakdelen, ocli de sys eller
svepas in i skinn; det sker för att de skola taga mindre
plats och sålunda behöfva mindre graf, och det sker
medan de ännu lefva, för att de efterlefvande skola slippa
röra vid dem mer än nödvändigt som lik. Denna deras
fruktan för att röra vid lik går ju, som redan är omtaladt,
så långt, att de icke vilja hjälpa förolyckade (t. ex.
kajak-män, som hålla på att drunkna), när de tro, att de äro
nära döden.
När de väl äro döda, lyftas de, om det är i ett hus,
ut genom fönstret, och om det är i ett tält, genom en
öppning, som göres i skinnen på bakväggen.3 Detta
1 Rink, Supplement til Esk. Eventyr og Sagn, sid. 187.
2 Tredie Continuation o. s. v. sid. 74.
3 På ostkusten kan dock, enligt Holm (Med. om Grønland., häfte
10, sid. 105), liket också släpas ut genom husgången med en sälrem,
som är slagen om benen. I detta fall måste, tycks det mig, rädslan
för att röra vid liket ha segrat öfver rädslan att lyfta det ut genom
fönstret. Praktiseras det ut genom fönstret, måste man ju nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
