Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Religiösa föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
TRETTONDE KAPITLET.
gifta mig, om jag så bara finge en räf; den andra, att
hon ville gifta sig, om hon också bara finge en ekorre.
Så kom det en räf, en bock och en ekorre och togo
hvar sin till hustru. Fadren besökte sedan hvar och en
af sina svärsöner. Då ban kom till ekorren, bad denne
sin hustru hänga grytan öfver elden, hvarpå de alla tre
gingo ut och kommo till en älf, där ekorren dök ner och
hämtade upp laxöring. Då mannen kom hem, bad han
sin hustru sätta på grytan och följa med ut. Då de
kommo till en älf, ville mannen dyka, liksom han sett
ekorren göra, men han drunknade. På Grönland
återfinna vi denna saga delad i två. I den ena är det två
systrar, som gå på stranden och önska sig den ena en
orm, den andra en hvalfisk till man, hvilka då genast
komma och hämta dem. 1 I den andra är det ett par
gamla makar, som bo ensamma med sin dotter. En gång
kom en stor, okänd man, som sade sig bo i närheten åt
söder, och friade till dottern. Han fick henne och bad
vid afresan svärfadern besöka sig. Detta gjorde denne
också. Då han- kom in i huset, hängde dottern kitteln
öfver elden, och mannen gick ut. Den gamle såg efter
honom genom fönstret, men såg blott en skärf, som flög
ut öfver vattnet, dök och kom upp med en ulk, som den
gamle fick att äta. Vid hemkomsten bad denne sin hustru
hänga grytan öfver lampan, rodde så med henne ett
stycke från land, band en sten om halsen och en lång
reni om lifvet och sade sedan till hustrun: »Jag vill dyka
ned i vattnet, när jag drar i remmen, skall du hala upp
mig igen.» Han hoppade ur och sjönk, men då hustrun
halade upp honom igen, var han död. 2 Likheten mellan
denna saga och den sista delen af den norska är så stor,
att det knappast kan vara tvifvel om dess ursprung. En
____ . > .
1 Rink, Esk. Ev. sid. 75; Med. om Gronl., häfte 10, sid. 276.
2 Rink, Esk. Ev., suppl., sid 119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
