Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Européer och infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPÉER OCH INFÖDDA.
239
af Grönland med de civiliserade folkens uppträdande i
liknande fall på andra håll, så komma vi alla till det
faktum, att det genom det hela går en sällsynt anda af
humanitet, och därpå kan den, som följer den
grönländska styrelsens historia, fortfarande se nya och glädjande
bevis.
Tyvärr ha emellertid de civiliserade människorna en
böjelse för att se ner på naturfolket som en
underlägsen ras.
Af detta skola vi också i den grönländska historien
finna åtskilliga spår. Af hans egna skrifter kunna vi till
och med se, att den entusiastiske och varmhjärtade Hans
Egede själf hyste ej så litet förakt för de infödda, som
han ansåg det vara sin kallelse att kristna, ja, han säger,
att han ofta slog dem och lät hudstryka dem eller lät
dem smaka daggen. En gång, då han af en liten gosse
fick veta, att en angekok, Elik, skulle ha sagt, att det
var en lätt sak att utrota de främmande, som hade
kommit till deras land, drog han bort med sju väpnade män,
öfverföll angekoken och förde honom till kolonien. Där
»fick han några rapp af en dagg och blef satt i arresten».
Om kvällen kommo angekokens söner och hörde 0111 sin
far och »fingo på begäran tillåtelse att flytta sina tält till
kolonien». Efter några dagar fick fadern sin frihet och
begaf sig bort. Efter en sådan behandling skulle man
tro, att grönländarne måste hysa agg till främlingarne,
men deras godmodighet och gästfrihet äro oförlikneliga.
Odet ställde så galet till, att vintern därefter blef Hans
Egedes son Paul, som också hade varit med om detta
våldsdåd, stormdrifven till ett ställe, där han oförmodadt
fann angekoken Elik. Det var, säger han själf, just icke
behagligt att finna honom bland så många främmande,
men till sin förvåning blef den vilsekomne inbjuden af
angekoken, som lade ett renskinn på sin egen brits åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
