Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISAS felNG.
tagit någon skada däraf. Mormodern hade hållit
honom till arbete både i skolan och hemma, och
då Sven var en kvick och duktig gosse, hade
han gjort goda framsteg och kunde redan göra
rätt bra nytta för sig. Han hade växt upp frisk,
stark och rödkindad, trots fattigdomen, samt glad
och belåten med sin värld, fast den var trång
och ej tycktes hafva några lysande utsikter att
erbjuda honom. Vid sin mormor var han fäst
med den innerligaste kärlek.
Men så hände det en dag fram på vintern,
att den gamla blef sjuk. Det hade hon nog
varit redan en tid bortåt, fast hon hållit sig
uppe i det längsta och Sven därför ingenting
märkt. Grannarna gingo dit och skötte om
henne, men det föll sig nog litet svårt för dem,
ty stället låg något aflägset och sjukdomen drog
ut på tiden. Det blef tal om att föra henne till
fattighuset, men dit hade hon aldrig velat komma,
och hon slapp det äfven.
En söndags morgon då Sven vaknade, var
det så underligt tyst i stugan. Mormor låg
alldeles orörlig i sin säng, och andedräkten, som
brukat gå tung och sorlande, hördes ej. Han
steg skyndsamt upp, gick fram och lade sin
hand på hennes; den var kall, mycket kallare
än han någonsin känt. Sven blef ängslig till
mods. I detsamma kom grannhustrun, som varit
där under natten, in från köket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
