Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
teckningar tfr lifvet.
— Är du vaken, barn, sade hon hastigt,
och jag som trodde, att du sof!
— Hur är det med mormor, frågade Sven
med en förskräckt och undrande blick.
— Mormor är hos Gud, svarade hustrun
allvarsamt. Hon har det bra nu. Kläd nu på
dig, så skola vi sedan gå.
Hvart skulle han gå, den ensamme lille
stackaren, som i hela vida världen ej hade en
enda vän, hvilken kunde taga sig an honom? Det
enda hem han ägt skulle nu snart vara för alltid
stängdt för honom.
Sven påtog under tystnad sina tarfliga men
hela och snygga kläder, emellanåt borttorkande
en tår. Han vände sig hela tiden mot fönstret
för att icke se sängen, där mormor låg, mormor,
som på en enda natt blifvit sig så olik och
kändes så underligt kall. Han erfor en riktig lättnad
i sinnet, då torparhustrun efter att hafva dragit
upp lakanet öfver den dödas ansikte tog honom
med sig ut och stängde dörren.
Han frågade ej hvart de skulle gå och
tänkte icke ens på det; men då de veko af den
lilla vägen, som ledde från landsvägen till
fattighuset, stannade han.
— Skall jag dit, frågade han ängsligt.
— Ja, du får väl vara där, till dess de ha
förordnat om hvem du skall komma till, svarade
kvinnan. Var inte ledsen nu, du får det nog bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
