Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
teckningar tfr lifvet.
i sina små krukor på fönsterbrädet voro alldeles
vissna och förtorkade, det var svart i spisen,
och ingen människa rörde sig i rummet, icke
ett ljud hördes. Nu stod det med ens för Sven
med en förfärande klarhet, att han var ensam,
ensam i världen, ensam där ute i skogen. Icke
på hela tiden förut hade han erfarit det så
tydligt som nu. Han började känna sig riktigt
beklämd och tycka, att det var kusligt att stå
där och se in genom fönstret.
Sven skyndade ner till bäcken, kröp upp på
sin favoritplats, en stor flat stenhäll, och satte
sig att fundera. Ensamheten öfverväldigade
honom mer och mer; han kastade sig slutligen
ned på stenen med ansiktet i händerna och grät
bittert. Fåglarna sjöngo sina visor för honom,
och bäcken sorlade muntert, men han hörde det
ej; solstrålarna lekte på vattnet och mossan, men
han såg dem icke.
Småningom började han blifva mera lugn;
de enformiga ljuden, stillheten, värmen och
tröttheten gjorde sin verkan, och det dröjde ej länge,
förrän Sven sof godt på sin stenhäll midt i
solskenet.
Det led emot kvällen, då han vaknade och
hastigt reste sig upp. Hade han drömt allt det
ledsamma, och hade han icke någonsin varit
hemifrån? Allting var sig ju likt — ja, och där
utanför stugdörren stod ju mormor lifslefvande!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
