Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
teckningar tfr lifvet.
att i samråd med de öfriga jordägarne afgöra
åtskilliga mer eller mindre viktiga angelägenheter.
Han anade ej, att ett par stora blå barnaögon
förstulet betraktade honom och att ur ett
ångest-fullt litet hjärta uppsteg ett nästan omedvetet
rop om hjälp, som visserligen förnams i höjden,
ehuru människor ej visste därom.
Det återstod ännu en liten stund före den
utsatta tiden; ordföranden satt ensam i rummet.
Klockaren tog sig några minuters ledighet för
att gå in och hälsa på den mäktige mannen.
— Jonsson i Backa är inte kommen ännu,
ser jag, yttrade han försiktigt. Han ämnar sig
ändå hit, hörde jag, för att låta veta, att han
tänker taga den här pojken, Sven.
— Tänker ta honom, upprepade Jan Olsson,
det är väl ändå kommunalen, som beslutar om
den saken, kan jag tro.
—- Ja, det förstås, det vet man väl; men
han påstod som så, att det angick ingen annan,
för han bestämmer och gör som han vill, återtog
klockaren med en förstulen blick på den andre.
Det kunde hvarken ordföranden eller stämman
förhindra, sa’ han. Han tycker sig allt vara
mäktig, mån tro.
— Det skall jag minsann visa honom, utbrast
Jan Olsson förargad och slog handen i bordet.
Tror han kanske, att det är han som styr
socknen? Är det inte jag, som är ordförande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
