Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisas lilfsg.
13
— Visst, men hvad finns det, som han har
någon aktning för? En sådan där människa, som
inte har någon makt öfver sig själf och inte
förstår att akta hvarken öfverhet eller lärdom -—
hvad kan man vänta sig af en så’n?
— Jag har anbud från annat håll, återtog
nämndemannen, och inte för jag varit mycket
hågad för det, men hellre det ändå, för att inte
den där Jonsson skall gå och inbilla sig och
andra, att det är han, som styr i socknen.
— Det är nog bäst att stå på sig med
honom, svarade klockarn och drog sig tillbaka, i
det samma den omtalade personen blef synlig
på vägen.
Den fåtaligt besökta stämman blef något
stormig, i det de båda mäktigaste andarna inom
samhället drabbade samman i mer än en fråga
och ingendera var hågad att gifva vika. Till
sist blef det tal om Svens öde. Det befanns nu,
att mor Lisa enskildt talat med Jan Olsson dagen
förut och anhållit om att få taga hand om den
föräldralöse mot den vanliga ersättningen, som
visserligen ej var stor. Jan Olsson tyckte
egentligen, såsom han sedermera förklarade, att det
var »stor skada, att en så duktig pojke, som
kunde bli en bra arbetare, skulle lämnas till ett
kvinnfolk, där han inte kunde få lära sig att
göra någon nytta»; men Jonssons skryt hade
sårat hans känsla af sin värdighet, och det blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
