Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
teckningar tfr lifvet.
— Jag grät och bad honom att inte ge sig
ut så där långt, och hvem kunde för resten veta,
om det var sanning? Men då bad han mig att
inte vara enfaldig och frågade mig, om jag inte
hellre ville bli bondhustru och ba mitt eget än
gå och träla och släpa som statkarlshustru — för
det var nu det mesta vi annars kunde komma
till. Det hjälpte ej, att jag bad och föreställde
honom, han var alldeles förvillad af de andra,
och de drogo honom med sig.
Lisa tystnade och satt några ögonblick
stirrande in i glöden på spisen, under det hon sakta
strök sin ömma fot.
— Så reste de, återtog hon, just vid samma
tid, som vårt bröllop skulle ha stått. Alla våra
besparingar, både hans egna och mina gingo åt
för resan. Det gick en lång tid, innan jag hörde
något från Anders, men efter ett halft år kom
det ändtligen bref. Han hade inte hittat något
guld än, skref han, och jag kunde nog förmärka,
fast han ej sade det rent ut, att han. ångrade
hela resan och önskade, att han suttit här hemma
i backstugan. Han och de andra skulle gifva sig
längre in åt landet, sade han, där ej så många
varit förut, och då skulle det nog lyckas bättre.
Men jag trodde inte på den där framgången och
kände det så visst, att jag aldrig skulle få se
honom mer i detta lifvet. Men så var det en dag
på sommarn, jag minns det så väl — jag tjänte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
