Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liöas ring.
de plundrade. Anders var sjuk, redan när de
kommo dit, och det blef snart allt värre med
honom. Ingen hjälp fanns där att få, och tre
veckor efter sedan han kommit dit dog han.
Sina sista hälsningar skickade han till mig genom
kamraten, för han förmådde ej skrifva själf. Det
var girigheten och högfärden, som drifvit honom
åstad, sade han; om han nöjt sig med hvad han
kunde fått här hemma, så kunde vi ha varit
lyckliga. Han bad mig förlåta honom all den
sorg och oro han vållat mig.
— Det var litet penningar kvar, sedan
begrafningen skett, och de skickades till mig,
såsom han förordnat. Jag köpte stugan här för
dem, ty jag ville ej tjäna hos andra längre, utan
ha,mitt eget; här har jag bott alltsedan och
försörjt mig med mina händers arbete. Och det har
alltid gått bra för mig, och Gud har visat en
obegripligt stor godhet emot mig. Men det allra
bästa är ändå, att jag fått se, att jag är en
fattig syndare och att Jesus är min frälsare.
Ja, Gud ske tack och lof för allt.
Lisa försjönk i tyst begrundan med händerna
hopknäppta öfver sitt knä. Sven hade nog haft
lust att göra en eller annan fråga om guldlandet,
men han vågade ej störa henne. Det var tydligt,
att de gamla minnena hade upprört henne.
— Hvad jag nu satt och tänkte på, när du
kom in nyss, återtog hon, plötsligt uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
