Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisas ring.
31
•— Nå ja, eftersom du ändtligen skall ha
reda på det, så är det så, svarade Lisa, i det
hon ånyo började stöka vid spisen. Jag tog den
med mig i morse och sålde den till guldsmeden
vid torget. Men aldrig hade jag kunnat tro, att
han skulle ge mig så litet för den. Visste jag
inte, att Pettersson är en hederlig karl, så kunde
jag allt tycka, att det inte vore riktigt rätt med det.
Sven stod tyst; blodet hade stigit honom åt
ansiktet och ett par tårar trängde ovillkorligen
upp i hans ögon.
— Att ni har sålt er ring för min skull,
sade han slutligen med osäker röst, och den var
ändå ett sådant minne för er.
— Ja, kära barn, visst var den mig kär,
eftersom den var det enda jag hade efter Anders;
men det är väl ändå icke rätt att så där hänga
sitt hjärta fast vid det jordiska. Det var ju
mycket angelägnare, att du fick kläder.
— Med det är så ledsamt, att ni skulle
mista den för min skull.
•— Ja, ser du, det är nu egentligen så, att
jag inte alldeles har sålt den, utan snarare lånat
på den, svarade Lisa. Pettersson lofvade att ej
smälta ner den strax, utan låta den ligga några
månader, så att jag kanske, ifall det blir någon
möjlighet, kunde lösa igen den i höst. Det var
väl därför han gaf så litet för den, kanhända.
Får jag hafva hälsan i sommar, så tör det väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
