Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisas ring.
45
platsen i hans hjärta, och hon var för honom
ännu hans närmaste vän och förtrogna. Han
hade under den första terminen några gånger
uppsökt Lisa på torget på lördags middagen.
— Nej, se på Källin, han är ute och köper
kvastar, han kanske ämnar sopa gatan i stället
för att läsa latin, utropade en af Svens kamrater,
som nyss förut blifvit ställd i skuggan af honom.
— Å, han bara hälsar på sin gamla
mormor, sade en annan.
— Är det hans mormor, den där
kvastgumman? Det var just en fin släktskap.
— Jaså, du leder din härkomst från skogen,
du, tillade han gäckande, då Sven i detsamma
kom fram till dem. Jag trodde snarare det var
från något vattenaktigt, eftersom du heter Källin.
Han skrattade högt åt sitt eget infall.
— Prata ej så där dumt, Lejonklo, det kan
väl inte alla vara baroner, som du heller, inföll
den andre med förtretad min. Man kan väl vara
bra ändå —■ och kunna någonting också.
— Lys alltför gärna med ditt latin, återtog
den unge friherren med ännu mera hånfull röst.
Jag försäkrar, att det är en ära, som jag alls
icke bryr mig om att eftersträfva.
Han lekte med en signet, som hängde vid
hans urkedja.
— Ser du, så här ser mitt vapen ut, sade
han plötsligt och vände sigillet mot Sven, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
