Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISAS RING.
61
dena hade ej alltid varit de bästa. Nu hade han
emellertid lyckats få en befattning som extra
lärare; han arbetade och försakade för att kunna
afbetala den penningskuld, hvari han ännu stod,
förnämligast till Classons familj.
Han stannade slutligen framför en hylla, på
hvilken lågo några väldiga packor af skrifböcker.
Han drog en suck.
— Måste jag då ständigt släppa tråden af
mina tankar, just då jag hunnit sätta mig in i
ett ämne, för att följa andras •— eller rättare
sagdt, söka efter tankar, som sällan finnas,
utropade han, kastande en bundt skrifböcker
på bordet. Jag vill arbeta och verka för ett
högt och ädelt mål, men får ju aldrig ägna tid
och tankar odelade däråt, måste oupphörligt
känna mig fängslad af det dagliga sträfvandet.
Och likväl borde jag ju vara tacksam för denna
anställning, som skulle sätta mig i stånd att
lefva bekymmerfritt, om jag blott kunde förgäta
andras nöd.
Han öppnade den första boken och tvingade
sig att fästa tankarna vid det skrifna.
Ej länge hade han hållit på med sitt arbete,
förrän någon knackade på dörren, och en person
trädde in. Det var en lång, groflemmad karl,
som såg ut att vara väl tio år äldre än Sven.
Vid närmare påseende syntes dock, att det icke
var åren, som voro orsaken till hans likhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
