Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISAS RING.
59
reflektera öfver sådana här frågor, mina
anteckningar röra sig mest omkring dem. Jag har
alltid känt mig djupt upprörd af allt hvad
orättvisa heter. Dock har jag ännu ej kommit till
full klarhet om de bästa och kraftigaste medlen
att böta det onda.
Här stördes han i sin tankegång af en
högljudd gäspning. Han hade alldeles glömt sin
gäst. Pettersson steg upp och lagade sig till
att gå.
— Du kan väl låna mig en slant till
kvälls-vard, sade han; jag skall betala dig igen, när
jag fått en anställning. Jag mötte Lejonklo i
dag, må du tro, och bad honom låna mig en
femma, men han låtsade ej känna igen mig ens,
utan smet undan i en gränd. Han är lika
högfärdig som förr, fast han inte har något annat
att lefva på än sin ofrälse svärpappa, och den
snålvargen släpper väl inte pungen i händerna
på gunstig herrn, förmodar jag. Tack skall du
ha, Källin, du har alltid varit en hygglig gosse.
Du kommer ju på mötet om tisdag? Du kan
nog hålla vackra tal om blodsugare och tyranner
och styra om att hvar och en kommer till sin
rätt. Bort med alla åtskillnader mellan människor!
Han gick, men hans sista ord ljödo fortfarande
i Svens öron. Var det icke därhän de syftade,
dessa med hvilka han i senare tid ställt sig i
beröring? Hade han icke själf många gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
