Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISAS RING.
75
doft ifrån furuskogen. En ung man kom med
raska steg vandrande framåt på vägen från
staden; han betraktade med lifligt intresse
omgif-ningarna, hvilka tycktes vara honom välbekanta.
Plötsligt stannade han vid en liten väg, som
ledde rakt in i skogen på ena sidan.
— Här är ju vägen till mitt första
barndomshem, tänkte han; om jag skulle gå den för
att ännu en gång se den gamla platsen, där jag
ej varit på så många år. Det är ännu tidigt på
dagen, och jag hinner i alla fall i god tid till
mormor. Jag hörde ju också af fru Classon i
går, att det icke är någon fara längre. Det blir
ej mer än en eller ett par timmars uppskof.
Sven vek af på skogsvägen och följde den
en god stund. Den var lika stenig och ojämn
som förr, och han hade icke svårt att känna
igen den.
— Här är det, utropade han slutligen, då
han trädde ut på en mera öppen plats.
Det hade nog blifvit mycket förändradt där
under årens lopp, men Sven kände dock igen
stället. På backen, där stugan stått, var en liten
åker, en hel mängd träd hade blifvit borthuggna
och nya växt upp på annat håll. Han gick ner
till bäcken, som flöt där lika frisk och
ungdomlig som förr, bildande sina små vattenfall
och forsar. Men de stora stenarna på sidorna
om den hade blifvit sprängda och till största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
