Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISAS RING.
81
— Godhet och barmhärtighet hafva följt mig
i alla mina lifsdagar, tänkte Sven; icke blott ifrån
Gud utan äfven från människor. Må jag kunna
visa och leda andra in på den väg, där jag själf
blifvit förd, och äfven lära dem att utöfva den
godhet och barmhärtighet, hvarmed jag alltid varit
omfattad.
Morgonen då Sven skulle återvända kom snart.
■— Nu får jag väl aldrig mera se dig här i
lifvet, sade Lisa litet vemodigt.
— Åjo, det skall väl icke blifva så långt
emellan mina besök härefter, som det varit
hittills, svarade Sven. Jag skall nog också snart
låta höra af mig.
— Ja, tänk, att jag skulle få upplefva en
så stor glädje här nere som att återse dig, sade
Lisa med en varm blick.
— Och nu har ni alltså ingen önskan kvar,
mormor, frågade Sven litet skalkaktigt.
■— Jag borde väl inte det — och det är ej
heller för egen del.
— Men kanske för min?
— Åja, om jag inte får se uppfyllelsen, så
skall nog Herren leda allt som han finner bäst.
— Mormor, är det icke er önskan att en
gång få höra mig förkunna evangelium?
—■ Jo, så har nog varit min åstundan,
alltsedan du begynte läsa för pastorn, och därom
har jag också bedt Gud alla dessa år.
Teckningar ur lifvet. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
