Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. "Ingenting; annat!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
TECKNINGAR tfR LIFVET.
— Nå, Anita, sade fru Almén, sedan de
blifvit nöjda på dansen, hvad säger du, om vi
skulle försöka sjunga?
— Det kan jag redan, svarade Anita glad,
det har Eva lärt mig.
— Ja, jag hörde nyss, att du sjöng,
svarade modern med lätt otålighet, men jag skall
lära dig någonting mycket vackrare och roligare.
Kom nu, så spelar jag; så här låter det. Och
så sjunga vi orden tillsammans. Vänta, så skall
du få höra dem.
»Kråkan gick på kyrketaks,
den har du visst aldrig hört förr.
Anita skrattade och försökte följa med, då
visan genomgicks andra gången.
— Nå, var det inte lustigt?
— Jo, svarade flickan långsamt med blicken
fäst på modern, men jag tycker allt ändå mycket
bättre om det, som Eva sjunger.
Hvilket underbart djup möter oss ej
stundom i ett par barnaögon! Är det icke, som om
de skådade långt bortom det närvarande och
synliga, rakt in i den andra världens
hemligheter? Fru Almén med sitt världsliga sinne
erfor en sällsam känsla af beklämning och oro
vid denna blick, ännu mer än hon kände
missnöje öfver den lilla flickans ord. Det varade
dock endast ett ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
