Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. "Ingenting; annat!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»INGENTING ANNAT.»
101
— Jag hör dig aldrig sjunga mer, Anita, sade
fru Almén plötsligt en dag till sin dotter, då de
sutto i trädgården.
— Nej, jag tror det är länge sedan, svarade
Anita tvekande och förlägen.
— Huru kommer det till? Du gjorde det
ofta, då du var mindre.
Anita svarade ej. Hvad skulle hon säga?
Hon kunde icke själf inse, än mindre uttala,
hvari orsaken låg därtill att de förr så kära
barnsångerna blifvit alltmera sällsynta på hennes
läppar under de sista åren och slutligen alldeles
förstummats. Kanske erfor hon i detta ögonblick
en dunkel förnimmelse af huru det skett. Hon
hade tidigt fått börja inandas verldslifvets
söfvande luft, så mycket denna nu kunnat tränga
in på det område, där hon vistades. Föräldrarnas
sinnen gingo i en riktning, huru skulle då
barnens kunna gå i en motsatt? Evas inflytande
hade småningom försvagats; det hade mötts
af ett annat, mot hvilket hon ej kunnat ställa
något yttre motstånd, och en tyst, omärklig kamp
hade börjat.
— Sjung för mig, upprepade modern hastigt.
Jag vill, att du skall göra det.
— Hvad vill mamma höra? Kanske en sång
af dem, jag lärt mig i skolan?
— Nej, nej — en af Evas, hviskade fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
