Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. "Ingenting; annat!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SfNGËNTING ANNAT.
103
Det blef en tyst öfverenskommelse emellan
dem att dagligen tillbringa en stund på detta
sätt. Anita sökte rätt på sin sångbok, som Eva
en gång gifvit henne, och började att för sig
själf genomgå dess innehåll. Allt efter som hon
gjorde detta, begynte de halft bortdomnade
barndomsintrycken att vakna upp igen med ny kraft.
— Brukar Eva läsa i bibeln för dig och
Harald ännu, frågade fru Almen en dag nästan
litet skyggt.
— Ja, om rnornarna ibland — eller också
om kvällarna, sade Anita rodnande.
— Hvarför ser du så förlägen ut för det?
— Jo, ser mamma, vi ha ibland inte brytt
oss om det just och inte varit riktigt nöjda med
det. Om rnornarna vilja vi springa ut strax vi
äro klädda, och om kvällarna äro vi sömniga.
— Har Eva ändå brytt sig om det?
— Hon blir alltid så ledsen, när vi inte
vilja höra på, och därför bruka vi sitta stilla för
det mesta.
Följande förmiddag märkte Eva, att hennes
bibel ej fanns på sin vanliga plats; på aftonen
låg den där igen. På samma sätt var det dag
efter dag. Hon förstod snart, huru det hängde
ihop med detta försvinnande och återfående. Eva
sade ingenting därom, men hennes böner för
sin älskade matmoder blefvo allt varmare och
ifrigare. Fru Almen däremot blef mera tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
