Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. "Ingenting; annat!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»INGENTING ANNAT.»
115
kvinna från en sten, drog den fläckiga och
urblekta själen öfver axlarna och skyndade sig
undan bakom en granhäck. Anita lämnade
krat-tan till den hon fått låna henne af. Han tog
emot den med en kort och hastig bugning utan
att besvara hennes vänliga tack samt vände sig
genast bort, liksom rädd att blifva igenkänd.
Så snart de aflägsnat sig, kom den illa
klädda hustrun fram igen.
— Tänk, att de bry sig om att gå dit, och
det är till på köpet ett helt år sedan människan
dog, utropade hon med föraktfull ton.
— Åja, svarade den ene af karlarna, men
så var det också en af den sorten, som inte
växer på träd. Vore alla så arbetsamma och
ordentliga och hyggliga som hon var, så —
— Så ginge aldrig några karlar på krogen,
ifyllde hustrun bittert. Det där har jag hört så
många gånger nu, kära Larsson, att jag kan det
utantill. Du behöfver visst inte göra dig rar och
skjuta skulden på mig inte.
■—■ Jag säger dig i alla fall, Sofi, att om du
varit lik henne, som ligger i grafven därborta,
och inte låtit regera dig af fåfängan och afunden,
så hade jag aldrig behöft gå ifrån handeln och
komma utför allt mer och mer, tills jag fick nöja
mig med sådant här göra och svälta dess emellan.
— Hvad var det för ena, som besökte den
där grafven nyss, kände ni dem, frågade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
