Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TECKNINGAR tfR LIFVET.
— Hvarför, upprepade majoren, som
tydligen började känna sig vid godt lynne igen; jo,
sedan gumman blef läserska, dugde det förstås
inte att ha någonting att skaffa med en så
ogudaktig människa som majoren på Näs. Det var
naturligtvis bara den käre brodern Löfrot, som
man kunde lita på sedan. Här hade hon en
inteckning — ett präktigt papper, som jag inte
hade den allra ringaste svårighet att omsätta, när
hon sade upp — och räntan fick hon alltid
precis på dagen, och så gick det år efter år. Men
det dugde inte det, bevars väl, sedan man blef
så där from och började vara med om
sammankomster hos Löfrots och ränna på syföreningar
och hvad det är allt de ha för sig, de där som
inte ha något nyttigt att göra.
— Det blir nog svårt för henne, om hon
mister sina penningar.
— Jag unnar henne det gärna, den gamla
skvallerkäringen. Hvad behöfde hon gå och
bära omkring för alla människor det där jag
råkade säga en gång i hettan om Jonson på Björkeby?
Det var ju ett falskt rykte jag fått höra, när allt
kom omkring, och ej det minsta värdt att fästa
sig vid, och jag talade inte om det mer än här
hemma, fast hon råkade vara inne. Men så
förstås, skulle hon vips springa omkring till alla
»vännerna» med hvad jag hade sagt om deras
käre broder, och så blef jag betraktad som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
