Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TECKNINGAR tfR LIFVET.
— Jag är en smula het och kanske också
någon gång förgår mig litet, återtog han, men
det ligger i min natur, och för resten menar jag
inte så illa som det låter. Ingen människa
behöfver klandra mig för det. Då är det tio
gånger sämre att vara långsint och bära agg i
tysthet till folk. Jag sjunger ut med hvad jag
tänker, och hvar och en kan veta hvar han har
mig, om det också skulle låta litet groft,
kantänka, i visst folks ömtåliga öron. Men aldrig
skulle jag kunna vara i stånd till att gå bakom
någons rygg och föra omkring förtal eller svärta
ner en annan. Nej, det är jag för ärlig till.
Eller är det kanske inte bättre att säga rent i
ansiktet på människor hvad man har emot dem
än att tala därom för andra?
— Jo, visst är det så, käre Strömdal.
— Ja se det, svarade majoren triumferande,
liksom hade hustruns omdöme, för hvilket han
annars ofta visade nära nog förakt, med ens
fått ett ofantligt stort värde för honom; se det!
Det är just hvad jag alltid har sagt.
Han gick med belåten uppsyn ett par
gånger fram och tillbaka.
— Den där Löfrot, sade han, åter sättande
sig i gungstolen, minns du första året sedan han
kommit till Näs, huru han skulle omvända oss
här, ogudaktiga stackare? Jag tycker mig höra
honom än, när han talade om Guds barn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
